Kom Änglar

|A |D E |F#m |C#m |D |E

1. Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet.

|A |D E |F#m |C#m |D |E
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvudet.
|Hm |A |D
Och det blod som trodde var stilla det fick du att rinna,
|E |E |F#m |F#m |E |E
den uppgivna röst som jag nyttja så illa fick du att försvinna.

2. Och jag somna' den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria.

Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria.
Och den stund som jag kände som nära var blott Alvedon
och de himmelska ben som jag ville förtära, de gick därifrån.

|D |A

Refr. Så kom änglar! Kom älvor! Det börjar bli kallt.

|D |A
Graderna sjunker så fort överallt,
|E |F#m
och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis,
|D |E
det fryser nu sakta till is.

3. Och du somna’ den natten så vaken och drömde om allt som vi kunnat göra.

Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, och om nå’n att beröra.
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten.
Jag liksom föll över kanten.

Refr.

4. Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.

Och där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.
Så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne nå’n annanstans.

Refr.

Refr.2 Kom änglar! Kom älvor! Det börjar bli kallt.

Här sitter jag och baddar såren med salt.
Det går åt helvete med allt.

|A |D E |F#m

End. Men den vackraste stunden i livet var den när du kom.